Mitt i allt står jag utan hoj med 1 månad kvar till Gotland, där mitt mål är att 5 varv och topp tio, till saken hör att när Micke började träna mig ”krävde” han en pallplats. Det låter hemskt att någon kräver, men vi skulle träna mot en pallplats.
Ränneslättsloppet gick av stapeln 22 september, Älgjakten 15 Oktober och här i mellan säljer jag min hoj, jag lägger ut den med tanken att ingen är beredd att betala så mycket för den. Men ack så fel jag hade, en lördag kör jag sista varvet på Hallsberg crossbana och jag står utan hoj! där och då kändes det självklart, någon dag senare kommer paniken och verkligheten ikapp mig kring mitt beslut. Jag är tacksam och ödmjuk inför vilka fina människor som JAG har i mitt liv, ni vet vilka ni är (hjärta er).
MC SPORT kontaktas, dem har ingen Husqvarna 250 hemma men säger att det tar 1 vecka att leverera hojen, en beställning läggs! Nu är vi inne i början av Oktober, Älgjakten går av stapeln 15 och Gotland 28. Hojen skall skickas från Österrike, fjädring skall bytas och jag skall hinna test köra den. Mitt i allt detta skall jag också åka till Kappadokien i Turkiet. Men hojen kommer, MC SPORT och Jimpa löser så att jag hinner testköra inför Älgjakten. Älgjakten är också första gången som jag kan få en riktig känsla för hojen, vi får inte till hänget och behöver beställa en ny fjäder inför Gotland. Kumlin är behjälplig med bästa tips utifrån förutsättningarna. Älgjakten gick bra, Jag och Erica kör in på en 3:e plats vilket vi är otroligt stolta över.
Gotland Grand National – vi rullar mot Nynäshamn och färjan avgår Torsdag kl 9. Jag har planerat för att testköra däcken som Viktor på Centrala Gummi ansåg skulle ge bästa grep, besikta hojen och sedan mentalt ladda upp.
Fredag 27 Oktober är dagen som jag tränat inför, där jag skulle få revansch från fjolårets krasch, målet är 5 varv – jag och Jimpa diskuterar fram och tillbaka kring när jag kommer behöva gå in och tanka, vi kommer fram till 3:e varvet, stanna vid sidan och byta glasögon. Starten går 13, jag rullar upp till starten halv ett för att inte behöva stå där uppe och bli nervös och inte heller bli kall i onödan, jag har redan bestämt att jag vill stå långt ut till höger.
50 + startar 12:45, femton minuter efter skall 60+, Dam 15-29 samt min klass Dam 30+ starta. Jag lägger i tvåan, testar under varmkörningen att starta med växel i och allt lirar (vi startar med avstängda motorer). När det är fem minuter kvar känns det som att det gått en timme, en minut kvar! mitt fokus är på den röda lampan, 30 sek och sekunder senare tänds den gröna lampan.
Jag startar min hoj och bara gasar iväg, hoppar över en liten kulle och märker att jag ligger väldigt bra till, Håll gas Ida, inte släpp av säger jag till mig själv om och om igen. Böjen kommer och ett tiotal motorcyklar, bland annat jag möts. En kille på en KTM ramlar framför mig, jag kör lite åt höger. VI ÄR I GÅNG, 3 TIMMAR PÅ HAL KALKSTEN !
Jag ser att Tilda kör om mig, lägger mig i rygg för hon är snabb. Men nej, detta har jag tränat på att våga ta plats, så jag bestämmer mig för att jag måste om. Sagt och gjort kör jag om Tilda, vilket genererade i att jag blev etta, vilket jag inte då förstod. Mitt nästa fokus blir att jaga ikapp 50 + som startade 15 min innan, körningen känns bra, jag håller mig ute på kanterna där det finns material. Tillslut får jag kontakt, och omkörandet börjar. Körningen känns fortfarande bra, jag känner mig stark och har ett bra flyt. Jag kommer till tankslingan och stannar, får lite banan och energi! Nya glasögon och jag kör vidare. Blir omkörd av en tjej, jag reflekterar inte över om hon har vit eller lila bakgrund, men när jag kommer till hästskon visar Erica att jag ligger tvåa.
Varv 3 kommer, jag skall sicksacka mellan pallbockarna, jag skall till sista infarten. Det går bra jag tar det lugnt och harmoniskt, stressar inte. Kommer in till depån och hoppar av hojen för att syresätta armarna, dem är trötta. Dricker lite och vi kopplar ihop Camelbacken med hjälmen, den hade lossnat under loppet. Det är dags att köra ut, jag släpper några, men säger till mig själv att nu måste jag köra eller stå här hela dagen, jag får ett kärringstopp eller åker in i pallbocken och välter, NEJ ! detta får ju inte bara hända. Jag får hjälp upp med hojen och kommer iväg. Ute i spåret ser jag Tilda, jag tänker att yes vad bra, jag ligger en tankning förre henne. Vilket jag senare kommer få berättat för mig att hon råkade köra in i mitt bakhjul och kör om mig i när jag fick stoppet i depån, vilket jag inte noterat.
Jakten börjar och vi leker katt och råtta. Jag kör om, hon kör om. Jag går i backen en stund efter varvning, kylaren börjar rycka, jakten fortsätter och jag kan ute på Allhagemyr köra om och hålla den ledningen in i mål. Jag skyndar mig upp till våran plats då jag är livrädd för att stanna hojen om jag inte får igång den igen, utan att veta att jag gick i mål som 2:a på världens största endurotävling. När jag kom fram blir jag gratulerad till mina placering och är helt överväldigad, jag tror att det tog mig en vecka att förstå vad jag just gjorde, att alla timmar på hojen gav resultat! Allt hårt arbete, all frustration och fula ord, men leendet på mina läppar har aldrig svikit mig.
TACK till alla som hjälpt mig, hejat på mig, stöttat mig och trott på mig.
Ni är varit lika viktiga för att detta skulle gå att genomföra, som min prestation. ”Teamwork makes the Dream Work” – okänd
Ida Larsson Racing 
Lämna en kommentar