Placering 2 av 83 damer i motion 30+, I totalen placerade jag mig som 153, bland både kvinnor och män, jag har blivit ganska snabb. Men resan dit har inte varit gratis, det har varit hårt arbete.
Detta är min berättelse om jakten på den åtråvärda platsen. Allt började i oktober 2022, jag hade separerat och stod vid ett vägskäl, – Nej!! Endurokörandet skall han inte få ta ifrån mig, jag fixar GGN.
2022 körde jag min andra tävling, Gotland Grand National och det var startskottet på jakten efter pallplatsen 2023, men det viste jag inte då.
Allt började i Januari, 2023 i Hällefors, där jag debuterade. Erika och Stefan berättade vad som förväntades av mig, att jag skulle se det som en träning och bara ha kul. Nästa tävling i samma serie gick i Hallsberg, hemmabanan. Det gick lite snabbare, välkänd mark och jag tyckte att det var mycket roligare än i Hällefors som var en kurvig bana. 3a i totalen och jag fick min första pokal någonsin, vilken känsla! Som ett barn på julafton.
Efter att jag hade kört två deltävlingar i snörerien föll det sig naturligt att anmäla sig till någon serie inför 2023, och det blev SCCSERIEN. Den första deltävlingen gick av stapeln i Falköping , i april. Dra mig baklänges vad jobbigt!! EN dålig start som genererade i ett total fiasko. Startknappen funkade inte, det var bara att kicka! Och när man är 156 cm måste en använda stödet, stödet sjunker ner i marken och efter följer jag! Men jag jagar ikapp och får kontakt med klungan, jag slutar på en 4:e plats av 5 startande damer och så där ser deltävlingarna ut i Sccserien, att jag placerar mig bland dem sista fram till deltävling 3 som går i Skövde.
Innan Skövde är det deltävling 2 i Söderhamn, jag har en go känsla i kroppen inför tävlingen, fått veta att det är sand, påminner om Hallsbergs crossbana med lite sten. Stämningen bland deltagarna är fantastisk, som alltid. Starten går och allt känns bra fram till första mötet med SANDEN, jag lägger mig X antal gånger under tävlingen och jag kommer i mål som 9:a av 14, trötthet har fått en ny innebörd i min enduroåkning. Sand var jobbigt, jag hade inte tekniken för att köra varken stalp eller sand. Efter Söderhamn bestämde jag mig för att ta hjälp, för 2024 är det jag som skall köra SÖDERHAMN med ett leende på läpparna, motgångar gör mig målmedveten. Inför deltävling 3 i Skövde börjar jag att träna på broms -och kurvteknik. Men däremellan i MAJ är det 6-timmars lagtävling i Strängnäs tillsammans med ett härligt gäng brudar, dessa tjejer är så härliga, dem har ett team som heter endurozniglarna! så mycket glädje och kärlek, tack att jag fick köra tillsammans med er, och det är nu jag också inser att jag älskar hårdbana, det går ganska snabbt och farten börjar komma.
Fortsättning följer ….
Ida Larsson Racing 
Lämna en kommentar